9. Ett kärt återbesök

Idag var dagen - jag skulle tillbaks till skolan, för att makulera mitt indirekta medlemskap i Kunskapsskolan AB. Moppen nytankad, jag nyduschad. Jag hade till och med långkalsonger (!), för jag anade kyla i Tumbas vildlivande brisar.

Jag visste att jag hade en hel del mappar och pärmar fyllda med sitt avsedda innehåll - papper och skit - så jag tänkte stort och tog med mig en mellanstor träningsväska; där i låg ett busskort, i fall att mitt fordon skulle få oanade abrupta defekter, en rulle silvertejp och ett presentkort på Spaaks. För er som inte har åkt en moped med växelspak så känner ni troligen inte till att växelspaken gärna forcerar ut olja, för att på ett ytterst lustigt sett omintetgöra ett par nya vita sneakers – därav silvertejpen. Det fungerade ganska bra.

Vid skolan stod en skara lärare. Zeki, Admir, Anders och några fler som mitt minne har förträngt såg på när jag – våtare än Elita Löfblad för att det började ösregna i Vreterna – äntrade skolans idylliska öppning.

Jag sa hej till lärarna som befann sig inne i lokalen, och ungefär 25 gånger fick jag höra från ”roliga” lärare ”jaså, så du saknar oss redan!”. Jag slösade dock inte på mitt tillgjorda fnitter utan kontrade och spottade sanningen i deras tomma blick, ”nej, jag ska tömma mitt skåp och hämta min gitarr”.

Admir kom fram till mig, och började prata. Han kommer nog sakna oss mest. Han vet själv inte vart han skall ta vägen till hösten. Han sa att jag skulle kolla min mail, och där hade jag fått en bild från honom. Det stod:

"hej på er,
jag glömde skicka till er bilden från balen.
ha det bra framöver och glöm ej att hälsa på.
admir (sänk upplevelse)"



Efter det så stack jag. Det är jävligt svårt att köra moppe med en trunk på ryggen som väger uppskattningsvis 10 kilo. Att ha ett hardcase innehållande en akustisk gitarr med dreadnoughtkropp (som bekant är sjukt stora) och försöka växla. Jag for till Spaaks i alla fall, fikade för 95 spänn så nu har jag 405 kronor kvar på presentkortet. Phedt najz.

Och för att tala i realtid, vad händer? Klockan passerade nyss 00:00 och då får man önska sig något. För ett tag tyckte jag att min mage kurrade men efter nogranna lyssningar förstod jag att det var min mor som låg och snarkade väggen intill. Livet är hårt. Nu ska jag uträtta några få privata ärenden, därefter ska jag sova. Jag är trött. God natt.